Det finns en klysha om att man bara kan vara konstnär om man lider. Jag är av den bestämda åsikten att alla klichéer grundar sig i någon form av sanning. Det är väl därför dom är klichéer?
Tja, jag ser mig inte som en konstnärssjäl, det känns alldeles för pretensiöst. Men jag tycker att en av mina största tillgångar är kreativitet. Och då menar jag även i form av att hitta nya vägar och lösningar, inte fastna i det som finns mitt framför ögonen. Och så skapar jag. Jag har taffsat på de flesta former av skapande: skulptur, teckning och animation, design såklart, en gnutta foto och textil. (Men aldrig musik. Jag är till mitt eget förtret inte ett dugg musikalisk.) De senaste åren har jag huvudsakligen fått mitt utlopp i måleri och skrivande.
När jag mår bra skapar jag mindre. Jag bli social, nöjd med att bara hänga och helt oinspirerad. Jag målar när jag har nåt som vill ut. Det första jag gjorde när jag kom tillbaka hem efter två traumatiska dygn på sjukhuset när mamma dog var att dra fram färgerna. Jag har aldrig målat en tavla så snabbt och så intensivt.
Så ok, jag är väl en klysha då.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar