Ruths mormor

Ibland gör det ont att tänka på hur det KUNDE varit, om mamma hade fått leva. Jag tänker på hur hennes ansikte hade sett ut, när hon tittade på Ruth. Vad hon hade sagt när jag ringde henne och berättade, vad Ruth gjort, när hon busade, när hon var sjuk. Hur dom hade tyckt om varandra. Mamma var en fin mormor. Mina syskonbarn har sparat godis, som de fick av henne den sista kvällen hon satt barnvakt.

Jag önskar så att mamma hade fått bli gammal. Att Ruth som liten flicka fick sova över hos sin mormor. Att mamma fick vara en gammal gumma med glimten i ögat, precis som min mormor var. Kanske hade hon flyttat in i en lägenhet, bredvid min moster. Vi kunde suttit där och druckit kaffe, och pratat om alla dom andra i familjen.

Det var inte så här det skulle bli. Ruth skulle ha sin mormor.