Så här är det hos oss ibland...

Jag: Vill du att jag hämtar ett glas vatten åt dig älskling?
Biffen: Varför ska du alltid bråka?
Jag: Men jag undrar ju bara om du vill ha ett glas vatten?
Biffen: Håll käften!

Bröllopet

För det första hade de ställt in tågen från Waterloo. Jag och Gnu var redan lite sena eftersom vi under förmiddagen letat skor och ätit lunch på Café Bohemes nya restaurang-del (för övrigt en smärre besvikelse - i fortsättningen håller vi oss old school och dricker vin i baren). Cluben där bröllopet skulle vara låg ju en bra bit utanför stan och till sist fick vi ta tåg halva vägen och taxi sista halvan. Gnu såg lite stressad ut - hon fantiserade om hur vi skulle anlända när alla andra redan skålat för brudparet och satt sig vid bordet. Men vi hann fram en halvtimme innan det började och kunde byta om på rummet. Bruden var vacker och min första fråga var om hon ångrade sig...

Träffade en del gamla vänner. En väns ex var där med sin nya flickvän. De flesta av brudgummens gamla polare har gift sig. Gnu sneglade på en man i förskräcklig skjorta med ett par knappar för mycket uppknäppta (alla andra hade slips) och väste: "Kolla va slibbig! Slår vad om att jag får honom till bordet". Och mycket riktigt. Men slibb-mannen visade sig ha humor, så det blev inte så illa ändå.

I ena sidan av rummet satt alla brudens vänner och i andra sidan (vår sida) satt brudgummens vänner. Brud-sidan var tyst och väluppfostrad, men på vår sida fördes det ett jäkla liv. Hejar-ramsor till brudgummen, varningar till bruden om vad hon gift in sig till, bu-rop till bestmannen, haglade högt från vår sida av rummet. Det var bara "visa pattarna!!!" som saknades. Föräldrarna tackade mig och Gnu för att vi kommit hela vägen från Sverige och jag svarade att "I had to see it to believe it".

Clubben var för övrigt precis så där överklassig som jag hade väntat mig. Vacker miljö, men oj vad det måste kostat. Någon berättade att bestmannen vid ett tidigare bröllop blivit aspackad och pissat i fontänen mitt framför alla gäster - något som jag och Gnu såg fram emot. Men clubben avstyrde alla eventuella händelser av det slaget genom att stänga vid midnatt. Då hade vi dansat till både Abba och Frank Sinatra och som sista anhalt högg jag och Gnu en nyöppnad flaska vin (medan personalen städade) och drack den i foajén.

Kul, men kort. Och jag kan inte fatta att han har gift sig. Den eviga singeln. Jag fällde en liten tår när han i sitt tal överöste frun och dottern med kärlek. Bröllop är löjliga, dyra, egocentriska, onödiga, konservativa. Men de är fyllda med offentliga kärleksförklaringar. Och det gillar jag.

Timotej

Jag klippte mig i dagarna... (Jo, det blev ett tredagars-projekt, eftersom frisören inte hade något vatten i måndags och jag fick därför komma tillbaka på onsdagen för att färga det.) Biffen tycker att tjejer ska ha långt hår och att det därför är onödiga pengar att gå till frisören. Att mitt hår ser ut som en illa tilltygad hängbjörk på hösten spelar honom ingen roll. Men det är ju så där kul när man kommer från frisören och pojkvännens kommentar är: "Jaha, då blir det inget sex ikväll då."

Jag diskuterade detta med min frisör (som för övrigt är en trevlig tjej som är typ tre år yngre än mig) - att de flesta män verkar gilla långt hår. Är det drömmen om den unga kvinnan, med tanke på att de flesta kvinnor verkar klippa håret kortare ju äldre dom blir? Eller är det den ljuva timotej-damen de drömmer om? Hon som bakar bullar, är moderlig fast hon ännu inte fött barn, springer över ängarna med fladdrande lockar, men ändå är en jävel på blow-jobs? Nåja, i alla fall konstaterade vi, enligt en icke-kvalificerad statistisk övervägning, att minst två tredjedelar av den manliga, heterosexuella befolkningen vill att deras kvinna ska ha långt hår.

Frisören konstaterade också att de flesta kvinnor därmed viker sig för den manliga viljan och ser till att ha långt hår. (Nåja, vi får väl hoppas att det är den egna viljan också, i de flesta fall.) Jag berättade att min systers man brukade vilja att hon skulle ha långt hår, vilket hon fullkomligt ignorerade - och hon fick sällan beröm från maken när hon kom hem från frisören. Med kort hår.
- Oj, sa min frisör, det var strongt. Jag hade nog vikt mig för hans vilja. Är de fortfarande gifta?
- Nä, de har varit skilda några år nu. (tanke-paus) Och nu är syrrans hår faktiskt längre än någonsin.
Go sister. ;)