Nytt år, nytt liv

Nu är det väl dags... eller hur? Jag slår till med ny bild och ny färgskala också! Passar bra att byta nu. Nytt år, nytt liv. Till sommaren blir jag mamma. Vi kallar henne Rut. Fast vi inte ens är helt säkra på om det är en flicka. Men Rut är det enda namn vi är helt överens om. Efter min mormor och Biffens farmor.

Jag tänker på min egen mamma och att hon aldrig får träffa mitt barn. Och perspektivet att ha gått från dotter till mamma på vad som känns en handvändning är alldeles svindlande. Hur fan gick det här till? En del dagar känner jag mig som elva år och vill skrika "Men hallå, jag är alldeles för liten för att vara morsa, var är MIN mamma!!??" Andra dagar väller moderskänslorna över mig och jag längtar intensivt efter att få hålla ett litet knytte i mina armar. Tur för Rut att det finns andra dagar.

Hur känns det att bli mamma då? frågar en del välmenande människor. Det känns bra, det ska bli roligt, jag ser fram emot det, svarar jag. Men hur fan ska jag veta det egentligen!? Jag kanske förvandlas till en sån där person som ler i mjugg och säger saker som "det kommer du att förstå när du själv får barn" och "man vet inte vad kärlek är förrän man fått barn". Såna där kommentarer som idag irriterar mig eftersom jag vägrar acceptera att fortplantning är meningen med livet eller att man inte kan uppleva så stor kärlek även om man aldrig blir mamma. Eller så får jag en hemsk depression och känner ingen kärlek alls för barnet. Bebisen kanske skriker sönder mitt psyke och sabbar mitt förhållande. Vad vet jag?

Så jag väljer att fokusera på det praktiska. Jag längtar efter att få flytta. Jag vill lämna den trånga, slitna lägenheten från ett annat liv bakom mig och flytta in i ett nytt hem. Jag vill möblera med spjälsäng, skötbord, badbalja och nattlampa. Allt kommer att bli bra om jag bara har rätt nattlampa!