Inga kolhydrater - mycket fett

Jag har alltid varit knubbig. Eller tjock, överviktig, mullig, fet, extra kurvig, plusstorlek - vad ni nu vill kalla det. Jag menar alltid. Ända sedan jag greppade vällingflaskan och mamma inte fick tyst på mina skrik förrän hon klippte ett större hål i tutten. Via gullig knubbunge som liknar Tjorven. Och Tuffa Krille som retades i skolan fram tills den dagen jag piskade honom med en flugsmälla. Till en osäker tonåring som gömde sig i gigantiska skjortor. Och så idag: Förlikad med att det är så här jag ser ut. Full av självförtroende, men visst, självkänslan sviktar. Ibland mer och ibland mindre. Men jag har aldrig pysslat med det folk kallar jojo-bantning. Aldrig gett mig på en massa konstiga dieter. Bara försökt att äta klokt och blivit rejält indoktrinerad med Viktväktar-tänket. Och i många perioder, så som de senast två åren sedan jag flyttade ihop med Biffen, bjussat mig själv på en massa choklad. Och varit allt för lat för att ägna mig åt någon regelbunden träning.

Nåja, nog om detta, det var bara lite bakgrundsinfo för att presentera mitt senaste projekt: LCHF-metoden. Inspirationen hittade jag här. Och där kan ni även läsa om teorin bakom, för den tänker jag inte ge mig in på här. Övertygelsen (jag har nämligen ihärdigt dissat GI-hypen) kom ifrån min vän Maja. Jag testade i förra veckan och gick ner 2 kg, så nu handlar det väl om hur länge jag pallar att hålla mig till det här. Uppdatering följer. För Majas skull, och för er andra som känner för att hänga på. Här kommer lite middagstips:

Biff och gratinerad blomkål
Biff gör jag med köttfärs, vitlök, kryddor, ägg och en skvätt krossade linfrön. Funkar utmärkt att fylla med ost också, det gjorde jag igår.
Blomkålen skar jag i bitar, öste på en skvätt grädde och skivade en massa ost på. In i ugnen, typ 200 grader och ungefär så länge som det tar att laga biffarna. Funkar även på broccoli.

Thaikyckling med spenatomelett
Strimlad kyckling med valfritt antal grönsaker i stekpanna. På med kokosmjölk och grön curry.
Omelett med lite vispgrädde, lite hackad purjolök och en massa färsk bladspenat. Jag stekte den tjock, i liten panna med lock, länge på mittenvärme.

Chilli con carne
Funkar ju finfint utan ris eller bröd. Jag gjorde en fetaostsallad till, det gick utmärkt.
Köttfärs, färsk chilli, tomat på burk, lök, paprika och soyabönor (de har minst antal kolhydrater).

Grilltips
Köttet kan man ju käka som alla andra, men här är två tips att ersätta potatisen med:
Zucchini-skivor skurna på längden med halloumiost var hur gott som helst.
Fyllda paprikor (gjorde dom i ugnen igår) skurna i halvor och fyllda med hackad lök, fint tärnad zucchini och massor av ost.

Japp, det var veckans mattips! Denna veckan ska jag testa pyttipanna utan potatis, strimlad zucchini istället för pasta, blomkålsmos - och man får äta massor av Flygande Jakob utan skuldkänslor. Och sen får vi se hur det går...

Biffen och griseknoen

Jag har börjat drömma om ett hus på landet. Jag har blivit gammal. Jag har i flera år älskat min lägenhet på Möllan passionerat, tyckt att ljuden från gatan är charmiga och att utsikten över parken är värd guld. Men nu är jag trött på att det alltid är oväsen, att jag ofrivilligt hör alla parkens konserter, jag våndas över tanken på att Möllevångsfestivalen snart är här och därmed techno-scenen utanför mitt fönster. Jag tycker inte att gubbarna på svartklubben är charmiga och inte heller skalbaggarna som bor mellan golvplankorna i köket. Och nu när Bonus-sonen bor här varannan vecka börjar det kännas trångt.

Min vän Elle, som har två barn, är också trött på stan. På landet kan man skicka ut ungarna och så får dom klara sig själva. Här får man rusta dom med hjälm, pepparspray och larm innan man skickar ut dom. Så nu har vi kommit överens om att hitta en by i närheten av Malmö där vi kan köpa varsitt hus. (I planen ingår även att alla våra vänner köper varsitt hus tills vi har tagit över hela byn och så kan vi starta en sekt och jag har redan frivilliganmält mig att bli sektledare, men vi kan ju ta ett steg i taget.)

Jag har en specifik bild framför mig: Ett stort äppelträd och under det trädgårdsmöbler med en hammock, en rosa-blommig vaxduk på bordet och ett kakfat på fot fyllt med kanelbullar. Vem som bakat bullarna har jag ingen aning om, men det är definitivt inte jag. Jag ligger i hammocken och löser korsord.

Men så kommer Biffen med en massa egna idéer om hur det ska bli när vi flyttar till landet. Som att vi ska ha en gris. En gris!? Dom är gulliga när dom är små, visst, men sen blir dom gigantiska, argsinta, smutsiga monster som rullar sig i sitt eget bajs. Glöm det. Biffen ska döpa grisen till Noel eftersom den ska slaktas till julen säger han. Och så ska den gå runt lös i våran trädgård. Bajsa på min hammock och gnaga på mitt äppelträd, nä du!

Men köttet blir ju så rättvisemärkt som det bara går, menar Biffen. Så jag föreslår att vi istället beger oss till bonden 2 km bort som har ett tiotal grisar och köper kött av honom.
- Men då kan jag ju ha Noel inneboende hos honom? undrar Biffen hoppfullt.
- Det går bra älskling, svarar jag. Så kan du och barnen hälsa på honom där.
- Får jag ta hem honom på helgen?
- Nej!
- Nähä.