Jag har börjat drömma om ett hus på landet. Jag har blivit gammal. Jag har i flera år älskat min lägenhet på Möllan passionerat, tyckt att ljuden från gatan är charmiga och att utsikten över parken är värd guld. Men nu är jag trött på att det alltid är oväsen, att jag ofrivilligt hör alla parkens konserter, jag våndas över tanken på att Möllevångsfestivalen snart är här och därmed techno-scenen utanför mitt fönster. Jag tycker inte att gubbarna på svartklubben är charmiga och inte heller skalbaggarna som bor mellan golvplankorna i köket. Och nu när Bonus-sonen bor här varannan vecka börjar det kännas trångt.Min vän Elle, som har två barn, är också trött på stan. På landet kan man skicka ut ungarna och så får dom klara sig själva. Här får man rusta dom med hjälm, pepparspray och larm innan man skickar ut dom. Så nu har vi kommit överens om att hitta en by i närheten av Malmö där vi kan köpa varsitt hus. (I planen ingår även att alla våra vänner köper varsitt hus tills vi har tagit över hela byn och så kan vi starta en sekt och jag har redan frivilliganmält mig att bli sektledare, men vi kan ju ta ett steg i taget.)
Jag har en specifik bild framför mig: Ett stort äppelträd och under det trädgårdsmöbler med en hammock, en rosa-blommig vaxduk på bordet och ett kakfat på fot fyllt med kanelbullar. Vem som bakat bullarna har jag ingen aning om, men det är definitivt inte jag. Jag ligger i hammocken och löser korsord.
Men så kommer Biffen med en massa egna idéer om hur det ska bli när vi flyttar till landet. Som att vi ska ha en gris. En gris!? Dom är gulliga när dom är små, visst, men sen blir dom gigantiska, argsinta, smutsiga monster som rullar sig i sitt eget bajs. Glöm det. Biffen ska döpa grisen till Noel eftersom den ska slaktas till julen säger han. Och så ska den gå runt lös i våran trädgård. Bajsa på min hammock och gnaga på mitt äppelträd, nä du!
Men köttet blir ju så rättvisemärkt som det bara går, menar Biffen. Så jag föreslår att vi istället beger oss till bonden 2 km bort som har ett tiotal grisar och köper kött av honom.
- Men då kan jag ju ha Noel inneboende hos honom? undrar Biffen hoppfullt.
- Det går bra älskling, svarar jag. Så kan du och barnen hälsa på honom där.
- Får jag ta hem honom på helgen?
- Nej!
- Nähä.
3 kommentarer:
KLART VI SKA HA GRIS!!!!
Kom, kom! Jag bakar bullarna, här finns äppleträd och hästgårdar och hälsa Biffen att min far fick en gris i 40-årspresent för en herrans massa år sedan. Halv sex på morgonen. I en trälår. Den hyste vi raskt in hos närmaste bonde (som vilket du vet inte är särskilt långt från oss på landet, vad kan det vara, tvåhundra meter?) och sen åt upp till jul. Utan att döpa den till Noel.
Vaddå "det är inte utanför Malmö"? Det är VISST utanför Malmö. Jättemycket utanför, faktiskt. :P Och jag saaaaaknar dig!
Hm. Nu insåg jag att jag var vilseledande. Grisboendet var för all del vid vårt lantställe 30 mil härifrån. Men finns här hästgårdar så finns här säkert grisfarmare nära till hands häruppe också! (Förresten yrar Monster om att hyra får nästa sommar, vad är det MED män och konstiga husdjur?!)
Skicka en kommentar