Bröllopet

För det första hade de ställt in tågen från Waterloo. Jag och Gnu var redan lite sena eftersom vi under förmiddagen letat skor och ätit lunch på Café Bohemes nya restaurang-del (för övrigt en smärre besvikelse - i fortsättningen håller vi oss old school och dricker vin i baren). Cluben där bröllopet skulle vara låg ju en bra bit utanför stan och till sist fick vi ta tåg halva vägen och taxi sista halvan. Gnu såg lite stressad ut - hon fantiserade om hur vi skulle anlända när alla andra redan skålat för brudparet och satt sig vid bordet. Men vi hann fram en halvtimme innan det började och kunde byta om på rummet. Bruden var vacker och min första fråga var om hon ångrade sig...

Träffade en del gamla vänner. En väns ex var där med sin nya flickvän. De flesta av brudgummens gamla polare har gift sig. Gnu sneglade på en man i förskräcklig skjorta med ett par knappar för mycket uppknäppta (alla andra hade slips) och väste: "Kolla va slibbig! Slår vad om att jag får honom till bordet". Och mycket riktigt. Men slibb-mannen visade sig ha humor, så det blev inte så illa ändå.

I ena sidan av rummet satt alla brudens vänner och i andra sidan (vår sida) satt brudgummens vänner. Brud-sidan var tyst och väluppfostrad, men på vår sida fördes det ett jäkla liv. Hejar-ramsor till brudgummen, varningar till bruden om vad hon gift in sig till, bu-rop till bestmannen, haglade högt från vår sida av rummet. Det var bara "visa pattarna!!!" som saknades. Föräldrarna tackade mig och Gnu för att vi kommit hela vägen från Sverige och jag svarade att "I had to see it to believe it".

Clubben var för övrigt precis så där överklassig som jag hade väntat mig. Vacker miljö, men oj vad det måste kostat. Någon berättade att bestmannen vid ett tidigare bröllop blivit aspackad och pissat i fontänen mitt framför alla gäster - något som jag och Gnu såg fram emot. Men clubben avstyrde alla eventuella händelser av det slaget genom att stänga vid midnatt. Då hade vi dansat till både Abba och Frank Sinatra och som sista anhalt högg jag och Gnu en nyöppnad flaska vin (medan personalen städade) och drack den i foajén.

Kul, men kort. Och jag kan inte fatta att han har gift sig. Den eviga singeln. Jag fällde en liten tår när han i sitt tal överöste frun och dottern med kärlek. Bröllop är löjliga, dyra, egocentriska, onödiga, konservativa. Men de är fyllda med offentliga kärleksförklaringar. Och det gillar jag.