Madicken och chokladpralinerna

Jag ljög rätt mycket när jag var liten. Inte för att vara ond eller så, men mest för att fantasierna gick över styr och hoppade ut ur munnen. Sa till mina kompisar att jag spenderat sommaren på en kringresande cirkus till exempel. När jag egentligen hade spenderat den med päronen på en camping i Borås. Jag VILLE ju vara på en cirkus istället.

Jag slutade ljuga när jag upptäckte hur pinsamt det är att bli avslöjad. En gång, på mellanstadiet, när det kändes som om alla andra hade pojkvänner utom jag, sa jag till alla mina klasskompisar att jag hade en pojkvän i Sölvesborg som hette Olle. Allra mest sa jag det för att övertyga Johan. Jag var så himla kär i Johan och ville att han skulle tro att Olle existerade.
- Näää, sa tjejerna, du känner ingen Olle!
Johan genomskådade också min lögn, men ville hjälpa mig så han sa:
- Jo, just det, jag har ju träffat Olle!
Men vafan, det var ju Johan som skulle övertygas.
- Har du ju inte! skrek jag och gick därifrån.

Och så var det sådär poppis med märken ett tag. Badges, med coola hårdrocksband. Så jag sa till killarna att min mormor hade en hel kartong på sin vind, full med märken. Med Kiss och AC/DC och Twisted sister. Mange och Tuffa Crille tyckte det var ascoolt.
- Ni kanske kan få några sa jag, som Madicken och chokladpralinerna.
Men varje gång de frågade så hade jag glömt märkena hos mormor. Och så sitter jag en dag i mormors kök och ser Tuffa Crille komma farandes ner för backen, med en burk i handen. Jag fattade genast vad det var frågan om, ignorerade mammas fråga om vad HAN gjorde här (Tuffa Crille var ingen som brukade hänga hemma hos oss), och rusade ut för att möta honom, innan lögnen skulle hinna uppenbara sig mitt framför ögonen på mamma och mormor. Rädda den lilla bit av stolthet som fanns kvar. Jag stammade fram nån fånig förklaring till Tuffa Crille om att mormor gett bort alla märkena till ett annat barnbarn. (Stackars mormor, så fick hon bli boven.) Men Tuffa Crille fattade att jag ljög och jag fattade att han fattade.

Vad jag vill ha sagt är att jag ljuger inte längre. Bara så ni vet.