Bunnylover

När jag var barn älskade jag påsken. Minst lika mycket som julen och absolut mer än midsommar och allt annat. Visst, kopiösa mängder av påskgodis hjälpte väl till att göra påsken till en favorit, men framförallt var det färgerna och pyntet jag gillade.

Som vuxen har jag kommit till insikt om att jag blir nedstämd under vintern på grund av mörkret, så när våren väl gör sig synlig får jag totala lycko-kickar. Kanske var det likadant när jag var barn, fast inte lika starkt?

Min favoritfärg när jag var liten var gult som solen. Den färgen spred sig sakta men säkert över hemmet i påsktider. Mamma fyllde huset av påskdukar, kycklingar, häxor, ris och hemmagjort pyssel. Jag kunde sitta i timmar och leka för mig själv med påskpyntet. Av någon anledning var julens tomtar aldrig lika roliga som påskens kyckling-familj. Till och med påskpysslet var roligare än julpysslet och än idag tycker jag att det är hysteriskt underhållande att måla ägg i gult, grönt och rosa.

Så imorron går jag till torget och köper påskris. Och så hänger jag upp de nymålade äggen som jag, Biffen och Bonussonen gjorde i helgen. Och försöker låta bli att sakna mammas kycklingar.