Tiden bara rullar på. Sommaren glider längre bort. Detta är den härliga hösten! Den rödoranga, regnsoliga, kjolosjalbeklädda, rödviniga hösten.På teatern håller vi på med ett hjärteprojekt, som fyller all min dagtid. Inte negativt, denna gången är det faktiskt nästan enbart roligt. Regissören tar sig an pjäsen med ett språk som jag tycker om och som ibland överraskar mig. Det där hade jag ju aldrig tänkt på själv... Kanske därför som hon är regissör, och inte jag? Jag får små lyckorus när jag tar mig tid att sitta med vid repetitionerna - det är fantastiskt att se skådespelarna ge liv åt rollerna och alla pusselbitar falla på plats.
Dessutom rullar min sida av arbetet, det där knepiga med att få den jäkla publiken att komma och se vårt fantastiska verk, på i jämn takt. Marknadsföringen var välplanerad, min praktikant har visat sig vara en klippa, den sömniga Malmöpubliken tycks - i jämförelse med förra hösten när det kändes som om vi fick dra dom in i salongen - ha vaknat och åter öppnat plånboken för lite kultur, och verket i sig - välkänt och kärt - gör sitt för att sätta bollen i rullning. Mycket att göra, men ingen stress. Precis som jag vill ha det.
Den mörka sidan av myntet är att jag försummar allting utanför jobbet. Dammråttorna växer i vardagsrummet, Biffen och Bonussonen käkar middag utan mig, vännerna undrar om jag flyttat utomlands. Men jag är här! Om ni står ut med dammråttorna är ni välkomna på kaffe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar